Anettsky

Beata Wickbom som moderator på konferensen Innovate.

Mon, 21 Nov 2011 16:31:00 +0100

Beata Wickbom som moderator på konferensen Innovate.

Beata Wickbom

Mon, 21 Nov 2011 16:24:00 +0100

Seniorstrateg på webbyrån Pool, moderator, föreläsare, workshopledare och modulledare på Hyper Island.

Hur mycket kan en tvåbarnsmamma hinna med egentligen?
Att göra mycket är en förutsättning för att kunna åstadkomma mycket. Det är ett nödvändigt sätt för mig för att hålla mig ajour.

När jag föreläser delar jag med mig av min kunskap och får publikens feedback, då förädlas mina tankar och jag bygger min kunskap ytterligare. Ju mer jag ger, desto mer får jag tillbaka. Ju fler möten med olika sorters människor, ju mer lär jag mig. Det är ett väldigt bra sätt att skaffa sig ny kunskap. Detta är mitt livsuniversitet.

Förra veckan var du moderator för World Child and Youth Forum på Stockholms Slott
Ja, det är andra året i rad och det är en stor ära. Forumets syfte är att inspirera och vägleda företag och organisationer att bättre respektera och stödja barns rättigheter. Det är tyvärr många barn som far illa i vårt samhälle och det upptäcks ofta väldigt sent. Det verkar som att det inte finns tid och intresse bland vuxna att tala med barn nu för tiden. Som digital expert är det intressant att se att de digitala kontaktvägarna börjar användas allt mer. Tjejjouren har t ex märkt att deras online-samtal många gånger har bättre kvalitet än det fysiska mötet.

Du har blivit lite av en barn- och ungdomsspecialist inom webb

Jag gör nischade föreläsningar på olika teman, men just nu händer det så mycket bland barn och ungdomar. Bloggandet har ökat explosionsartat bland framförallt tjejer i åldersgruppen 10-14, och jag vill förstå drivkrafterna kring detta och vilken konsekvens detta kan får framöver.

Tänk när en hel arme av unga tjejer har lärt sig att utrycka sig skriftligt via sitt bloggande. Hur kommer det att påverka samhället och vad händer när de klivet ut på arbetsmarknaden? De kommer att vara vana att få sin röst hörd.

Killar spelar mycket dataspel och en del vuxna väljer att se det positiva i detta, att spelarna lär sig engelska till exempel, men en del forskare i ämnet anser att föräldrarna har ”abdikerat” som inte sätter sig in i vad det innebär. Speltillverkarna vet hur de ska konstruera dataspel så att spelarna blir beroende. Det krävs i princip att man försummar sitt skolarbete för att kunna tillhöra de riktigt duktiga spelarna.

Gemensamt för både bloggare och dataspelare är instant-feedback-kulturen där dopaminproduktionen i kroppen dra igång, och vänjer man kroppen vid detta så vill kroppen ha mer, hela tiden.

Vad är din spaning just nu när det gäller barn och teknik?
Barn vill inte bara spela spel, de vill bygga spel och vara involverade i den processen. Tekniken har blivit så enkel att 10-åringar klarar av att läsa Apples specifikationer och de bygger utifrån sitt egna användarbehov. Det finns också flera exempel där barn har byggt mobilappar med information kring skolan med schema, matsedel och intranät som är mer användarvänliga än de informationssystem som det är tänkt att skola, föräldrar och studenter ska använda. Det mest spännande är, vad händer när denna generation kliver ut på arbetsmarknaden med ett så starkt användarperspektiv på tekniken? Då får antagligen alla gamla ”IT-kufar” se upp.

Du föreläser även för unga entreprenörer
Jag brukar uppmuntra unga entreprenörer att dela med sig av sina drömmar och mål. När de uttalar detta blir det tydligt vad de behöver, då kan andra haka på och hjälpa till.

Det märks att du gör grundlig research inför dina föreläsningar
Det stämmer, jag gör research hela tiden och konsumerar mycket media. Jag har en mapp som heter ”nya föreläsningar” där jag samlar material och idéer. Ur ”Beatahjärnan” kommer det ut budskap som paketeras till teser som jag visualiserar.

När jag är i skrivarfasen behöver jag ofta ”ruva” lite. Det gör jag bäst om jag promenerar eller arbetar i trädgården, men ibland behöver jag en urban miljö.

Hur gör du research och var hämtar du din inspiration?
Jag gillar att vara en klassisk bildningsmänniska och jag gillar att ha koll på vad som händer och sker. Jag läser mycket tidningar, böcker, forskningsrapporter, mina digitala flöden på Twitter, lyssnar på pod- och liveradio. Jag reser en del till internationella konferenser. Det är oftast i samtalen med människor som ger mig något, inte alltid konferensen i sig. Men jag ser i princip inte på TV, bara något avsnitt om något program blir ett samhällsfenomen, exempelvis som Idol. Då vill jag förstå och även hänga med i den debatten.

Det finns olika typer av bildning. Att kunna allsvenska är också bildning. Man kan inte se ner på olika typer av bildning, det skulle vara att se ner på andra människor.

Du verkar ha en otrolig simultankapacitet när du modererar
Inför en konferens gör jag mycket förberedelser kring talarna och deras ämnen. Jag arbetar fram kluriga frågor och på plats väver jag även in publikens frågor via Twitter-flödet. Jag gillar att skapa en bra stämning och en dialog med publiken. Många gånger är de i publiken lika kompetenta i ämnet som de som står på scenen.

På ditt visitkort står det Queen of Social Media. Håller Sverige på att förändras? Är Luther och Jante på utdöende?
Jag vet inte, men med en nischad titel blir det lättare att väcka nyfikenhet. Titeln har jag valt själv. Titeln Princess och King är fortfarande ledig, tror jag.

Du var med och grundade SIME - Scandinavian Interactive Media Event
Det stämmer. 1996-1999 arrangerade jag tillsammans med Jonas Svensson och Urban Pettersson på Spray de första SIME konferenserna. SIME var ett helt nytt konferenskoncept. Spray var ett konsultbolag men vi ville även skapa kunskapsprodukter inom området Internet. Vi ville att SIME skulle bli ett branschledande forum som utvecklade branschen. Vi bjöd in internationella visionärer inom området Internet; design, affärer och teknik.

Vi såg också till att de ca tusen deltagarna från Skandinavien var en blandning av personer från olika branscher och discipliner. SIMEs payoff är Great people, great conference, vilket innebär att deltagarna går dit för att både lyssna på visionärerna men också att umgås med varandra. Konsultföretaget Result tog senare över ansvaret för konferensen och Ola Ahlvarsson med kollegor har utvecklat SIME på ett fantastiskt sätt. Bland annat har de tagit SIME-konceptet ut i världen och har satt den digitala agendan i många branscher. Jag får en kick av att se hur SIME har utvecklats.

Många smarta tjejer säger att de inte är feminister. Är du feminist?
Jag är uppväxt med kvinnokampen. Jag kommer alltid att vara feminist så länge som det är svårare för kvinnor att få göra saker. Jag kanske slutar vara feminist när alla flickor får gå i skolan, när vi har en kvinnlig amerikansk president, när tjejer får ta lika stor plats i samhället som killarna och när vi har samma förväntningar på tjejer och killar.

Som mamma till två döttrar är det självklart att jag vill agera som en förebild.

Du bildade en tjejförening på Handels, varför?
Vi var så få tjejer och med en rektor som sa att de tänker inte utbilda fler tjejer än arbetsmarknaden kan ta emot, så var det en självklarhet att jag ville vara med och driva på utvecklingen.

Har du ett mindset?
Give to gain. Om du inte ger så får du inget. Jag gillar att inspirera andra.

Vad är din drivkraft?
Min nyfikenhet. Jag gillar att träffa nya människor, ställa kluriga frågor och i dialogen utvecklas. Att se andra växa och ge till andra. Jag gillar att dela med mig av mina kontakter till andra och känna att jag är en del i något som kan utvecklas. Det är kul att känna att världen utvecklas.

Jag vill göra nya grejer hela tiden. Jag vill bestig nya ”berg”. Jag försöker att inte välja det som är bekant. Symboliskt i vardagen kan det handla om att inte äta samma maträtt, inte avsluta en middag med samma kaffe, utan att testa något nytt, hela tiden, varje dag.

Vad är din spjutspets
Att se affärsmöjligheter i ny kommunikationsteknologi, min analysförmåga och att jag kan kliva in i vilket samanhang som helst utan att känna min vilsen. Det är härligt att känna att man blir skarpare med åren.

Var händer härnäst?
Jag kommer att vara modulledare på Hyper Island för programmet ”Interactive Art Director”. Min modul heter ”The Agency” och utmaningen blir att skapa så verkliga förutsättningar som möjligt där studenterna driver en fiktiv byrå med verkliga uppdragsgivare. Studenterna kommer från 25 länder, så detta är ytterligare ett forum för mig att ställa min kunskap mot deras kunskap. Jag är väldigt glad över min koppling till Hyper Island.

Håll koll på denna färgstarka, bildade, behagliga, trendspanande tjej om du vill vara med att forma framtiden!

Fritjof Andersson

Sun, 16 Oct 2011 18:06:00 +0200

Fritjof Andersson

Sun, 09 Oct 2011 16:03:00 +0200

Social Civilingenjör, kreativ affärsutvecklare, konferensarrangör och en av grundarna till Rerav.com och SocialBusiness.se.

Grattis! Du och Daniel Wahlberg blev nyligen rankade av Internet World som nummer 22 på entreprenörslistan.
Ja, det är riktigt kul. Vi fick utnämningen för Rerav, en webbtjänst för att hantera företags kundtjänst på Facebook. Redan dagen efter blev vi kontaktade av det första riskkapitalbolaget. Det kändes väldigt bra!

Vad är Rerav?
Det är en webbtjänst för företag somhar kundtjänst i sociala medier, framför allt på Facebook. Rerav håller koll på vilka inlägg som faktiskt är besvarade, vilka inlägg som är delegerade inom organisationen och ger statistik på hur kundtjänsten fungerar.

Finns det behov av en sådan tjänst?
Trenden med kundtjänst på Facebook och Twitter är tydlig bland många företag just nu. Många stora företag har samlat tusentals fans på sina sidor och svarar på frågor om allt möjligt. Men vem på företaget svarar på vad? Hur lång tid tar det innan man svarar? Och hur gör man för att inte missa en fråga?

Svaret som vi kom fram till har vi döpt till Rerav, en webbtjänst för att hantera hela kundtjänstdialogen på Facebook. Verktyget gör det lätt att göra överlämningar inom kundtjänstteamet och ger kontroll på vilka frågor som ska besvaras. Dessutom kan Rerav ge statistik på till exempel hur snabbt olika medarbetare svarar och vilken responstid företaget har i olika lägen.

Varför betyder Rerav?
Det är upp till våra kunder att bestämma. Just nu står Rerav står för Reply ravishingly, alltså svara briljant, men våra kunder kommer att få bestämma vad Rerav egentligen betyder.

Hur fick ni idén?
Idén växte fram i de diskussioner jag hade med personer på ett antal större företag som hade börjat använda Facebook som kundtjänstkanal. De beskrev vad de upplevde som ett administrativt problem när de skulle delegera kundfrågeställningar i organisationen och hålla reda på när och om dessa personer svarat.

Det finns många bra verktyg för marknadsföring på Twitter idag, Hootsuite och Co-Tweet är ett två som jag kan rekommendera att testa. Brian Solis, som är lite av en guru inom sociala medier, har en gång sagt ”Customer service is the new marketing”, och vi håller helt med. Med Rerav har vi lagt fokus på just kundtjänst istället för marknadsföring och därmed har vi tagit tjänsten ett viktigt steg längre än våra konkurrenter.

Vilka utmaningar står du inför?
Jag står inför ganska många utmaningar. När det gäller Rerav så handlar utmaningarna just nu om tekniken och affärsmodellen. Där är det lustigt nog så att allt som borde vara lätt är svårt - och det som borde vara svårt är lätt.

Det lätta, och positiva, är att många företag har visat starkt intresse och vill testa applikationen.

Det svåra är framför allt tekniken och att det finns ett gigantiskt fel i Facebooks API, alltså det gränssnitt där vi hämtar ut data från Facebook. Det är många företag som utvecklar applikationer för Facebook som har samma problem. Facebook har än så länge löst detta med att inte fixa felet utan genom att uppdatera sin dokumentation om vad de tillhandahåller så att den stämmer överens med felet. Men eftersom Facebook har startat project developer love så har jag en förhoppning om att felet kommer att fixas.

Den andra utmaningen är att välja affärsmodell för Rerav. Vi hämtar inspiration från flera håll och funderar just nu på för- och nackdelarna med några olika modeller, men freemium kommer på något sätt att vara en del av affärsmodellen i slutändan.

Den tredje utmaningen handlar om att hitta riktigt bra talare till vår nästa Social Business Conference som vi kommer att köra i början av 2012. Vi vill hitta några nya, unika talare och inte bara anlita de ”gurus” många redan har lyssnat på.

På vår förra konferens hade vi till exempel Tor Björn Minde, chef på Ericsson Labs, som har forskat kring Twitter och vilken typ av budskap de ska skicka ut för att maximera sin virala spridning. Han var riktigt bra och har inte varit runt och talat så mycket än, så vi lyckades ge konferensdeltagarna något helt nytt.

Berätta om Red & Blond
Jag och Daniel Wahlberg startade Red & Blod 1999. Vi var ganska unga, bodde utanför Gävle och hade lyckats boka ett möte i stora farliga Stockholm. Mötet gick vägen och i början körde vi några småprojekt och producerade webbtjänster. Parallellt pluggade vi IT och affärsutveckling vid Uppsala Universitet. Därefter expanderade vi och anställde några på del- och heltid. Efter några år kände jag att jag inte kunde utvecklas mer, jag ville arbeta med personer som är bättre än mig på affärsutveckling och marknadsföring. Så jag bestämde mig för att ta anställning, och det gjorde att jag har utvecklats enormt.

Berätta om SocialBusiness.se
Jag och Simon Vikström startade SocialBusiness.se i början av 2009. Det fanns många bloggar om sociala och digitala medier, men få som pratade om hur företag faktiskt kan få ut konkret affärsnytta av det. Vi ville sprida kunskap och få igång en dialog. Idag finns många som skriver väldigt bra i ämnet. Några som är riktigt duktiga är Annika Lidne på Disruptive Media och Miriam Olsson på Internet World.

Skulle man kunna säga att SocialBusiness.se har stärkt ditt personliga varumärke?Ja, det skulle man kunna säga. Det är kul, jag märker att folk känner igen mig från Social Business och många gillar det jag publicerar. Jag lever i tron att om jag ger de som läser min blogg saker som de faktiskt har nytta av, utan att kräva något tillbaka, så stärker det mitt personliga varumärke mer än något annat.

Hur ser du på ditt nätverkande?
Jag nätverkar först och främst för att det är kul. För några år sedan testade jag att gå på många väldigt seriösa mingel med olika affärsnätverk, men det gav inte så mycket. För mig är det viktiga att nätverka med personer som jag gillar och har bra diskussioner med. Om det långsiktigt resulterar i att man börjar samarbeta eller gör affärer med varandra, då är det ett trevligt plus.

För att ge ett exempel, vårens junipicknick i Humlegården med medlemmar från Stockholm Social Media Club gav mig underbar inspiration. Då var temat Apples nya tjänster i och med releasen av iOS 5 och det blev riktigt spännande diskussioner om olika personers vinklar på vad det här kommer att innebära. Ett sånt nätverkstillfälle ger mig oändligt mycket mer, både privat och professionellt, än ett stelt corporate mingel.

Har du ett mindset?
Ja, jag är mycket inspirerad av GTD, Getting Things Done, en metod för att hålla koll på allt i sitt liv. Med hjälp av appen Omnifocus, som stödjer GTD, får jag kontroll och perspektiv på saker som jag ska, kan och vill göra. Jag får mer gjort, jag är mer kreativ och jag är framför allt lugnare - för jag vet att jag har koll. Detta har blivit en central del i mitt liv som jag har svårt att tänka mig att jag skulle klara mig utan.

Vad drömmer du om?
Jag drömmer om att ha kul hela livet, både på jobbet och på fritiden. Så enkelt är det! Jag kallar det funmaximizationism. Jag tror att livet går ut på att ha så kul som möjligt. Där kommer entreprenörskapet in, att få bestämma mer själv vad jag ska lägga min tid på.

Kreativa diskussioner är bland det bästa jag vet, men det kan också vara ett hinder för produktivitet. Jag tar mig tid för kreativa diskussioner och skulle kunna hålla på med det hela tiden, men det är viktigt att det kommer något ur kreativitet, att det faktiskt blir en leverans. Annars stannar hela maskinen och så blir saker och ting allt annat än kul. Så funmaximizationism är min grej, både på kort och lång sikt.

Vad ser du för trender när det gäller sociala medier?
Jag ser en stor risk för att vi om några år kommer att ha ett segregerat samhälle som består av dem som är aktiva och öppna i sociala medier och de som inte finnas där. De kommer att få problem och stängas ute från mycket.

På vilket sätt kommer de att få problem?
Fler och fler tjänster baseras på information om dig som individ och du kommer att få erbjudanden och information baserade på detta. Dessutom kommer dina vänner att visa vad de gillar när det gäller exempelvis musik, restauranger osv. och då kan du få inspiration och tips via dem. Detta är framför allt en social utveckling och inte en teknisk utveckling.

Problemet är att det finns en grupp som tvingas eller väljer att inte vara aktiva i sociala medier, på grund av sitt yrke, exempelvis är polis eller militär, eller för att man har en mycket stark integritet. De här personerna kommer inte att få samma utbud, samma information och samma nätverk, vilket gör att de riskerar att bli en ny typ av B-klass i samhället. I förlängningen handlar det om hur vi tar till oss och delar med oss av information. Samtal helt enkelt. Är du inte med i samtalet så är du inte med i samhället. Det här ser jag är en av de största nackdelarna av utvecklingen som vi ser inom sociala medier idag.

Var hämtar du din inspiration?
Jag inspireras av mina fantastiska vänner. Jag omges av intelligenta sociala genier som ger mig otroligt mycket. Det är i diskussionerna med dem som jag hämtar en stor del av min inspiration. Så är det också på jobbet. När jag startade mitt första företag trodde jag att det roliga skulle vara att driva projekt i mål, men det visade sig att det är i de kreativa diskussionerna som jag får en kick. Jag och Daniel Wahlberg har extremt intressanta och kreativa diskussioner. Det är i början av projektet, när man skapar en drömbild av hur det ska bli, som jag trivs allra bäst. Men drömmarna är inget värda om de inte finns en chans att realisera dem. Så realiseringen är faktiskt inte det som gör mig lyckligast, utan tanken att det går.

Jag inspireras också av de diskussioner som jag är med i på till exempel Stockholm Social Media Club, Sweden Social Web Camp och vår erfarenhetsutbytesgrupp för sociala medier. Så mycket socialt blir det.

Vad driver dig?
För mig är det fem saker som är viktiga med jobb:
1.      Att ha kul jobbet.
2.      Tjäna tillräckligt mycket för att kunna ha kul privat.
3.      Balans i livet, det vill säga, arbeta lagom mycket så att jag faktiskt kan ha fritid.
4.      Att kontinuerligt utvecklas.
5.      Och den femte är… att fortfarande ha kul ;)

Beskriv din bakgrund
När jag var yngre var jag blyg och ofta ensam. Men när jag kom hem från mitt år på high school i Kalifornien hade jag utvecklats till en betydligt mer utåtriktad person som gärna talar med främlingar och tar för mig i diskussioner. Därefter har jag pluggat till Civilingenjör med inriktning på IT och affärsutveckling vid Uppsala universitet.

Varifrån får du all din energi?
Jag får kickar av fysiska aktiviteter som exempelvis beach volleyboll. Varje gång jag har spelat är jag genuint glad i själen.

Dessutom har jag och några vänner något vi kallar för First Saturday Action. Den första lördagen varje månad gör vi aktiviteter som paintboll, speedway, kör fyrhjuling eller något liknande. Det är testostronstinna aktiviteter för killar, killar som egentligen är ganska mjuka. Det ger mig också energi.

Jag har många intressen och hobbys. Jag producerar elektronisk dansmusik och målar abstrakt med olja och akryl. Jag har mycket som konkurrerar om min tid så därför får jag prioritera ganska hårt. Här hjälper GTD, som jag nämnde tidigare, väldigt mycket.

Har du någonsin tråkigt?
Nej, faktiskt inte. Inte sedan Internet kom. Jag minns fortfarande vad jag tänkte när jag insåg vad Internet var för något; jag kommer aldrig att ha tråkigt mer!

Micke Ahlström i Visby under Almedalsveckan.

Sun, 21 Aug 2011 18:29:00 +0200

Micke Ahlström i Visby under Almedalsveckan.

Micke Ahlström

Sun, 21 Aug 2011 17:16:00 +0200

Serieentreprenör, grundare av företagsgruppen Sprout Park, delägare i bland annat webbyrån Britny, filmbolaget DFM, kontorshotellet The Park och utbildningsföretaget Hyper Island.

Vilka utmaningar står du inför just nu?
Jag står inför flera spännande utmaningar. Jag har under en längre tid byggt och startat verksamheter inom kommunikation med fokus på digitala och sociala medier, parallellt med detta har jag kört Master Classes för Hyper Island i Sverige och internationellt.

Den första utmaningen är att lägga mer tid på hemmaplan och arbeta med hela Sproutparkgruppens verksamhet och skapa synergier och processer som föder varandra. Det är långt ifrån en linjär process. Allt fler av uppdragen är mer komplexa idag och stora projekt behöver kompetens från flera av bolagen i gruppen. Exempelvis kan en idé från en flashutvecklare påverka en filmidé och därmed hela kommunikationskonceptet, därför gäller det att kunna arbeta i en iterativ process.

Den andra utmaningen är att omrikta konsulttid till startup-verksamhet och utveckla inkubatorverksamhet inom gruppen. Visionen är att skapar en ”bolagsfabrik” som får till uppgift att skapa nya bolag. I kölvattnet av smartphones och sociala medier har det skapats nya behov och användarbeteenden. Det gäller att ha tillgång till en plattform och arena för att attrahera idéer och att lansera och driftsätta bolag på så kort tid som möjligt. Visionen är att ta in en affärsidé, analysera den i ”bolagsfabriken” och om den kvalificerar, skjuta ut ett bolag men minsta friktion och till lägsta kostnad.

Är det lätt att starta bolag idag?
Ja, i och med att processen och definitionen av ett bolag numera är så annorlunda är det lätt. Tidigare var bolag något som man startade en gång i livet, nu kan en idé utvecklas under en natt av programmering, sjösätts i Apples App Store och därefter har tjänsten en marknad och intäkt och blir därmed ett bolag i sig själv. När man utvecklar i Apples plattform iOS står de för kvalitetssäkring, avtal och en infrastruktur för transaktion. Idag handlar det inte om vem som har den mest briljanta idén för att därefter ta patent, utan om den som kan snabbast och skickligast genomföra ett projekt.

Du kom nyligen hem från en utbildningsresa med Hyper Island i Asien. Vad är din reflektion?
Vi körde för första gången Master Classes i Seoul, Tokyo och i Singapore. Jag tror att vi snabbt måste lära oss allt om dessa länders kultur och seder. Skälet är att de finns inte på vår kartbild på samma sätt som vi finns på deras. Jag tror att vi har underskattat deras kraft och utvecklingstempo. Det man upplever när man är där är att deras sätt kanske är det rätta, det kanske är vi som är annorlunda. Det kanske inte de som ska förändras, det kanske är vi som ska förändras. Det är det mest logiska. Vi i västvärlden har alltid sett det som att det är vårt sätt är det rätta.

Berätta om ditt engagemang i Hyper Island.
För ca tio år sedan var jag kund, där efter blev jag föreläsare, delägare och senare ordförande i styrelsen. Hyper Island betraktas internationellt som världens bästa skola inom digitala medier.

Det finns dels ett- och tvååriga eftergymnasiala utbildningar i Karlskrona, Stockholm och Manchester. Studenterna kommer från 16 olika nationer.

Dels kör vi Master Class-utbildningar för seniora reklamchefer som är ”digital immigrants”. Dessa utbildningar kör vi i Karlskrona, Stockholm, London, Manchester, Sydney, Seoul, Tokyo, Singapore och på 12 orter i USA. Vi har genomfört utbildning för samtliga stora reklambyrånätverken i Sverige och internationellt så som: W+K, IPG, Publicis, Dentsu, BBDO, DDB, Chiel (ägs av Samsung).

Vad händer med din kompetens när du utbildar?
Det är ett fantastiskt sätt för mig att höja min egna kompetens då jag får möjlighet att frotterar mig med några av världens mest talangfulla och kreativa människor och får vara med och utvärdera ca tusen affärsidéer per år.

Hur analyserar du en ny affärsidé?
Jag har väl byggt upp en tankestruktur för analys. Om ett koncept inte är helt rätt kan man ofta justera det till en ny nivå inom de olika områdena. Vanliga kommentarer på affärsidéer kan vara: Behåll detta, ta bort detta, jobba med detta.

Är det någon idé som du har trott på men som det i efterhand har visat sig att du hade fel?
I inkubatorverksamheten handlar det om att ta kalkylerade risker och det ligger i verksamhetens natur att ta hög risk och därmed har man ofta fel, det är en del av vardagen. När man tar större risk så gäller det att något projekt vida överträffa bankräntan och att det täcker de mindre finansiellt lyckade projekten. Det är banker som tar säkra beslut med låg risk, detta ger låg men trygg avkastning för dem.

Vad tänkte du när facebook kom?
Då trodde jag inte på ett generellt community. Jag trodde på en mer fragmenterad digital gemenskap för olika grupper i samhället. Jag insåg att jag hade fel när jag såg att mina icke-digitala vänner plötsligt användande facebook. Det viktigaste som facebook har åstadkommit är att de har ”utbildat” en hel generation i fördelarna med att tillhöra ett community. Men när facebook har blivit förstort tror jag att tiden är mogen för en mer fragmenterad community-tillvaro. Jag tror att jag får rätt tillslut.

Vilka långsiktiga effekter på samhället ser du att digitala media har framöver?
E-handel: Stadskärnor har idag stort fokus på handel. Handel kommer att flytta från fysiska butiker till webbplatser. De flesta marknader kommer att bestå av hyperkonkurrens och handeln kommer inte att klara butikshyrorna och därmed kommer stadskärnor att förändras.

E-learning: E-learning kommer att förändra det sätt som vi utbildar oss på. Detta kommer att förändra universitets- och campusområden. Vi behöver inte ha fysisk närvaro på samma sätt framöver.

Monetizing Social Networks: Det innebär att jag som individ tjänar pengar på mina statusuppdateringar på exempelvis facebook. Bloggar och facebooks statusrad kommer att få samma affärsmodell som exempelvis modebloggare har idag. Det innebär att när jag skrivit på facebooks statusrad om en bok eller film och någon i mitt nätverk köpt detta får jag en check eller del av annonsintäkten. Detta kommer med stor sannolikhet att förändra vår konversation, våra relationer, hur vi umgås och hur vi relaterar till varandra. Några individer kommer säkerligen bränna sitt förtroende hos sina vänner men de kommer förhoppningsvis lära sig hur de ska hantera detta framöver.

Digital överklass och underklass: Det kommer med stor sannolikhet att utvecklas en digital överklass och en digital underklass där människor som har möjlighet och är bra på att ta tillvara på den digitala tillvaron får tillgång till fler framgångsfaktorer. Det kommer säkerligen göras undersökningar där det visar sig att de som är aktiva i ett community får tillgång till rätt kontakter, har lägre bankränta, starkare köpkraft, högre utbildning, tar körkort snabbare, tar sig fram snabbare etc. De kommer att tillhöra den digitala överklassen, och de som inte har tillgång till dator/smartphones och inte vet vad de missar, de kommer antagligen tillhöra den digital underklassen.

Vem har makten över våra liv, tekniken eller vi människor?
Vi befinner oss mitt i en övergångsperiod. Det digitala är fortfarande ett pionjärs område och det påverkar vårt beteende på gott och ont innan vi hamnar i en ny balans. Allt har skett i ett rasande tempo de senaste åren och det kommer nog att ta ett antal år innan vi har fått struktur på tillvaro där vi människor använder tekniken för att stödja svår tillvaro och inte tvärt om.

Internet är stort idag men till år 2020 har det ökat 44 gånger i GB, vad innebär det?
Filter och individanpassning kommer att vara det som kommer att rädda oss från att ”drunkna” i information, men det i sin tur gör att vår tillvaro och vårt medvetande blir mindre och vi kommer att leva i vår egna ”bubbla”.

Vi kommer bara att ta till oss den information som vi är intresserar av, men vår perception kommer att vara att vi har koll på vad som händer i omvärlden. Vi kommer att uppleva att vi klarar av att hålla oss uppdaterad om omvärlden och vi kommer att fortsätta att tro att det är så, men den faktiska medvetna tillvaron kommer antagligen att vara mindre.

Hur började ditt entreprenörskap? Vad är din drivkraft?
Jag startade mitt första bolag redan under gymnasietiden. Idag är jag ägare/delägare i tio bolag. Drivkraften är nog att jag har svårt att låta bli. Det är inte ett aktivt val att göra, utan det skulle vara ett aktivt val att sluta. Jag gillar att ta tillvara på möjligheter och utveckla processer. Jag känner glädje i att innovera och att få till en tankestruktur som funkar på alla parametrar. Att se hur verksamheten tar form, växer och utvecklas och att ta tillvara på synergier mellan bolagen.

Många unga skulle nog kunna bli inspirerade av ditt entreprenörskap.
Jag är intresserad av att inspirera andra så jag ska nog engagera mig i det framöver. Jag har mest snackat för mindre sällskap och på konferenser utomlands. Men jag har lärt mig att se kraften i att leverera insikter och det ligger helt i linje med vad nätverksekonomin handlar om: Give to gain.

Har du något mindset?
Hellre förlora mycket än att vinna lite. Hellre satsa, chansa och ta risk, även om man kör i diket och förlorar. Jag mår bättre av att jag har försökt än att göra de säkra valen.

Har du någon förebilder?
Ja, min tidigare kollega Johan Staël von Holstein. Han är en förebild. Jag har lärt mig mycket både av hans starka och svaga sidor, som att våga delegera ansvar och inte puckar, men att omge mig personer som inte alltid tycker som jag och jag gillar att bli överbevisad.

Vad händer härnäst?
Jag kommer att resa mindre och fokusera mer på min verksamhet i Stockholm framöver och ser framemot att varje dag arbeta med mina egna medarbetare och utvecklas tillsammans med dem. Jag har världens bästa jobb och jag känner mig priviligerad.

Vad drömmer du om?
Jag drömmer om att ha en tillvaro med resurser och kapacitet att omvandla egna och andras kreativa idéer till verklighet på ett snabbt, kul och effektivt sätt. Det är därför som jag nu bygger upp inkubatorverksamheten.

En del entreprenörer kontaktar mig om sina idéer i finansieringsfasen och säger: Vi behöver två MSEK. Pengarna ska vi använda till att bygga tjänsten, en kampanj, en instruktionsfilm, en CFO och en projektledare. Då säger jag, nej, ni behöver mig. Det ni behöver är min erfarenhet samt den kompetens och produktion som jag har i min företagsgrupp. Detta kallas Sweat Equity (svettkapital – jobb för andel i bolaget).

En affärsidé består generellt av fler komponenter än själva konceptet. Det gäller att vara lika briljant i val av affärsmodell som produktionsstruktur, så när man så väl har skapat konceptet så måste man vara smart även inom dessa områden. Det är bra att ha hög kompetens men också erfarenhet inom området för att kunna kvalificera idéer.

Sover en globetrotter och serieentreprenör gott om natten?
Ja, det gör jag. Undantaget var väl under finanskrisen hösten 2009 då i princip alla uppdragsgivare drog tillbaka sina uppdrag. Men vi lyckades överleva detta och alla anställda fick sin månadslön. Detta vara en nyttig erfarenhet och nu är vi bättre förberedda till nästa gång något oväntat inträffar.

Hur nätverkar du?
Jag nätverkar både digitalt och irl i princip hela tiden. Jag deltar även på Tällberg Forum och just nu är jag i Visby under Almedalsveckan. Man bör bygga sina nätverk innan man behöver dem.

Håll koll på denna behagliga, insiktsfulla, nätverkande serieentreprenör!

Susanne Fuglsang vid havet på Gotland.

Mon, 09 May 2011 20:07:00 +0200

Susanne Fuglsang vid havet på Gotland.

Susanne Fuglsang

Mon, 09 May 2011 20:03:00 +0200

Entreprenören som använder sitt Asiatiska ursprung för att skapa affärsmöjligheter.

Berätta om din bakgrund.
Jag adopterades från Sydkorea när jag var fyra år och växte upp i en villaförort till Stockholm. Min uppväxt präglades av att vara annorlunda på utsidan men likadan på insidan eftersom jag var den enda med asiatiskt ursprung i min familj och uppväxtmiljö.

Den röda tråden i mina yrkesval har varit kommunikation i någon form. Oavsett om det har varit som egenföretagare i flera omgångar, säljare av modekläder, marknadschef på Stockholm Modecenter, presschef på Skobranschrådet/Svenska Moderådet, projektledare på flera reklambyråer, exempelvis Sandell & Sandberg.

Idag har jag genom mitt företagande i Sydkorea satt mig i en situation där jag är likadan på utsidan men annorlunda på insidan. Det känns som att cirkeln är sluten.

Elle i Sydkorea valde att publicera en fyrasidig artikel om dig i december 2010, varför?
De tyckte att storyn om den bortadopterade flickan som återvänder som vuxen för att starta företag var inspirerande och visade en annan vinkel av adoption. Vår äldsta dotter Jennys val att flytta till Sydkorea som nittonåring för att jobba som modell, tv-profil och skådespelerska bidrog också till intresset.

Vad är din senaste utmaning?
Jag har under två års tid arbetat med att bygga upp mitt företag Zenex mot Sydkorea. Vid uppstarten har jag fokuserat på att arrangera skräddarsydda studieresor till Sydkorea med företagsbesök och seminarier. Moderesa för H&M Club och Mediaresa för Tidningsutgivarnas medlemmar är några exempel. I höst blir det en studieresa med mobilt media i fokus.

Nästa steg och min utmaning just nu är att lansera en utbildnings- och affärsplattform på Internet som heter Biznetasia.com. Där skall alla som är intresserade av att lära sig mer om affärsmöjligheterna i Sydkorea, Japan och Kina (vid lanseringen), få tillgång till utvalda seminarium, mässor, studieresor och annan information i form av dagliga nyheter, videos från föreläsningar, foton med mera.

Parallellt är jag även delägare och projektledare i nätverket The Borneo Family som är ett konsultnätverk inom digitala medier där vi har specialister inom exempelvis strategi, webbdesign, mobil utveckling, SEO, e-handel etc.

Har du något drömprojekt som du skulle vilja genomföra?
Jag skulle vilja skriva en bok och göra en film om det moderna Sydkorea. Vi har mycket att lära av denna tigerekonomi. De har kommit långt i utvecklingen inom mobilt media och konvergensen mellan TV, digitalt och print. Innovation är ett prioriterat område vilket exempelvis SK Telecom och Samsungs framtidslab och byggandet av ”gröna” framtidsstäder som Songdo ett bevis på.

Berätta om din senaste resa till Seoul.
Jag genomförde nyligen en studieresa på temat Media för 20 personer från bland annat Göteborgs-Posten, Promedia, SVD, TV4, Tidningsutgivarna med fler. Det var fyra intensiva dagar. De fick träffa OhMyNews (citizen journalism), Elle Korea (modemagasin), Gretech Co (Starcraftturneringar, web-tv mm), MBC (största tv-kanalen), Chosun Ilbo (största dagstidningen) Fasoo.com (Digital Rights Management), SK Telecoms framtidslab samt lyssna på seminarium om den digitala och den koreanska företagskulturen samt ett besök till DMZ (De Militarized Zone). Gränsen mellan Nord- och Sydkorea.

På SK Telecoms framtidslab handlade en del av utställningen om framtidens e-handel. Vi gjorde en kroppsscanning som tog in information om kroppens längd, vikt och mått. Därefter skapades en avatar med den egna kroppskompositionen. Avataren kopplades till e-handelplattformen så man kunde shoppa kläder och se hur de passade den egna kroppstypen. En extra funktion var att man kunde låta avataren gå på en catwalk med det valda plaggen.

Överhuvudtaget är Sydkorea ett mecka för utveckling och test av mobila och digitala tjänster eftersom man är ett av världens mest uppkopplade länder.

Berätta om Koreanskt nätverkande
I Sydkorea är nätverkande lika naturligt och viktigt som att andas. För en Korean är nätverkskontakter helt avgörande för sin framgång och status. Det börjar tidigt. Det är viktigt att komma in på rätt musikskolor och språkstudier med mera redan som barn. Sedan fortsätter det hela livet och följer koreaners alla beslut och aktiviteter i vardagen. Man skulle kunna säga att koreanerna är proffsnätverkare under hela sin livstid. Historiskt sätt har det satt sin prägel i affärslivet bland annat genom att man inte gärna gör affärer med personer man inte känner, blivit rekommenderad eller introducerad till. En utländsk person som vill göra affärer med Korea har inte bara språket som ett hinder utan även bristen på det livslånga nätverkandet i form av kontakter.

Men trots detta är det på inga sätt omöjligt som utländsk person att ta sig in i affärslivet. Det gäller bara att vara extremt tålmodig och ödmjuk samt att ta sig tid att bygga relationer innan man kan gå vidare och göra affärer.

Tycker du att du kan de kulturella och sociala koderna i Korea?
Jag lär mig genom ”trial and error”. Min fördel har varit att jag är adopterad och pratar engelska. Så fort jag berättar att jag inte pratar koreanska på grund av att jag är adopterad så vänder deras ogillande till sympati. Att jag pratar bra engelska ser de som en styrka och sätter dem lite i ett underläge eftersom de oftast inte pratar flytande engelska eller inte alls. Man kommer långt med en ödmjuk attityd och öppenhet för att lära sig.

Hur förstår du när du gör något fel?
Det syns oftast på deras kroppsspråk och minspel. De säger inte vad de verkligen tycker utan det visar sig oftast senare i processen genom tystnad i mailkonversation eller i värsta fall genom avslutat samarbete.

Vad är viktigt som vänsterlänning att tänka på när ska göra affärer med Sydkorea?
Att man inte skall förlita sig på ett kontrakt på samma sätt som man gör i Europa eftersom det endast är en liten del i själva affären i Sydkorea. Lika viktigt är status- och relationsfrågor. Att man läser på om koreansk affärsetik och kod så att man kan grunderna, det visar på en respekt som de uppskattar väldigt mycket. Att det är svårt att göra affärer i Sydkorea utan en personlig introduktion av någon om man inte representerar ett bolag som är välkänt eller börsnoterat.

Berätta om Koreanska klädkoder och mode i Korea.
Koreanerna är precis som japaner och kineser passionerat förtjusta i designerbrands som Gucci, Prada, Hermes osv. De har en mer konform och klassisk modestil där strikta dräkter, högklackat eller kostymer är givna favoriter i yrkeslivet. Utbudet är enormt, men det är oftast väldigt dyrt eller väldigt billigt. Inte så mycket där emellan. Den inhemska klädproduktionen är oftast rent designmässigt lite annorlunda mot vad vi gillar i Sverige. Antingen klassiskt eller lite gulligare. Men det håller på att förändras. Sydkoreanskt mode får mer internationell uppmärksamhet för varje år som går.

Med H&Ms etablering 2010 i Seoul startade en helt ny typ av mode som kallas ”fast fashion”. Det är modeplagg som designas, produceras och levereras löpande hela tiden under året istället för två gånger per år.

Är du intresserad av vad som händer i världen?
Ja självklart. Det är just därför jag startat mitt företag. För att jag anser att vi bör lära oss av det som händer i omvärlden och anpassa oss till den. Att se möjligheterna i förändringen.

Hur ser du på entreprenörskap?
Eftersom jag är otålig som person ger entreprenörskapet mig möjligheten att tänka i nya banor och att driva igenom mina idéer. Som egenföretagare har man inget skyddsnät, det är vinna eller försvinna som gäller. Det gör att man alltid anstränger sig lite extra och inte fastnar i rutiner.

Vad driver dig?
Min nyfikenhet och läggning att aldrig riktigt vara tillfreds, att ständigt vilja utvecklas och lära mig mer. Ibland önskar jag att jag skulle stanna upp och vara nöjd, men det går liksom inte. Nyfikenheten och glädjen över att vara med och skapa något nytt är för stor. Mitt ganska långa CV är ett talande bevis på att jag inte är rädd för förändringar.

Hur brukar dina vänner beskriva dig?
Klok, omtänksam med hög integritet.

Har du några förebilder?
Oprah Winfrey för att hon på ett så fantastiskt sätt kombinerar en affärsdrivande verksamhet utifrån sin passion att hjälpa andra.

Beskriv ditt unika nätverk i Seoul
Allt började med att jag träffade Joohee Cho som vid den tidpunkten var bosatt i Stockholm. Vi blev goda vänner och när hon senare flyttade tillbaka till Sydkorea reste jag dit för att träffa henne. Idag är hon bland annat en känd tv-profil och nyhetsankare på ABC News. Hon är den som betytt mest för mig när det gäller både mig och min dotter Jennys framgångar i Sydkorea.

De två senaste åren har jag byggt min affärsverksamhet och nätverkande framförallt genom social media. Jag är bland annat medlem och Ambasadör i Korea Business Central´s affärscommunity. I övrigt är jag medlem i en mängd LinkedIngrupper, följer en massa Twitterkontakter, Facebookgrupper, bloggar och nyhetssajter. Idag har jag ett hundratal personer i mitt Sydkoreanska nätverk som jag kan hålla kontakt med tack vare Skype, Twitter, Facebook, LinkedIn, mail, communities etc.

Hur ser du på transparens?
Jag tycker att det är bra med transparens i de flesta sammanhangen, men privat kan det ibland vara skönt med lite integritet. Att inte alltid vara som en öppen bok. Som person har jag gått i från att vara en ganska diskret person till att vara mer öppenhärtlig. Mitt användande av sociala medier har hjälpt mig i min personliga utveckling.

Vad brinner du för?
Kunskap, kreativitet och vänskap.

Vad är viktigt för dig?
Kärlek till min familj och mina vänner. Det är de som skapat den jag är idag och som fortfarande är med och påverkar vem jag kommer att vara imorgon.

Håll koll på denna trendspanande, unikt nätverkande och inspirerande tjej!

Photo

Mon, 09 May 2011 18:45:00 +0200

Yongyan Liu

Mon, 09 May 2011 18:40:00 +0200

Chinese entrepreneur and senior brand consultant with specializing in China market insight.

Please tell me about your background.
I worked for Unilever and later The Brand Union (part of the Ogilvy group) in Shanghai. The atmosphere at these two organisations was very international and I had international colleagues. I learned a lot, and luckily I belonged to almost the first generation of professional manager for international FMCG (fast moving consumer goods) companies who learned to live with the consumers day and night. At that time, marketing was a new term for all Chinese companies. Later when I worked at Ogilvy group, I luckily belonged to the first generation of local brand consultant, as branding was very new for China in 2003. In parallel to my employment at Ogilvy, I got my MBA exam 2006 from the American Columbia Southern University.

After a while I wanted to do something on my own, keep creating, have more freedom and space to choose clients and try new things. I had a very serious discussion with myself, and decided to start my own consultancy firm, Kenex Consulting. The company now has 9 employees.

In January this year you started the concept store, Göte Göta, in Shanghai. Please share the story behind this.
At the store we sell fashion from 15 Scandinavian designers in China. I started this in partnership with Maria Forséen at So Stockholm. She has a fantastic network within the creative and fashion industry in Sweden, and Bono, a guy who has extensive experience from the fashion industry and production in Shanghai. Fashion is the biggest consumption product for women in China.

We also sell home decor and life style products. Soon we will add more designer goods for the non-fashion area. That is not big now, but the market will grow, which we can see from market insights.

Why did you choose the brand name Göte Göta?
We wanted to have a brand name that could be visualised. In Chinese, Göte Göta has a nick name meaning “dating with him and her”, which is related to that we sell men’s and women’s fashions. We also wanted a brand name that included the ö, it makes the brand unique, since our friends are so obsessed by this Swedish alphabet.

You are also running the network, Shenet in Shanghai.
Yes, but we have a different concept adjusted for the Chinese market. The Chinese are more demanding so we just have a few events per year but they are large. The majority of the members are from the creative industry and are a mixed group of women and men as well as a mix of Chinese and expats, which is very unusual. Expats in China tend to socialize on their own, that’s because of the language barrier, we try to break this barrier for people around us.

Tell me about Chinese networking.
Chinese networking is different. In general, Chinese have difficulty mingling effectively; we have difficulties socializing with people we don’t know. We have difficulty in speaking to people who are strangers. We need to build a personal relationship before we do business together. We need ice breaker. One good example is for entrepreneurs to speak in seminars; so people can come to you after the speech with a reason or question, that’s a natural ice breaker.

I understand it is important to be introduced to a new person.
To be able to do business with someone you need to get introduced by a friend or an acquaintance and you need to meet the person some times. I would say in general 2-3 times to get to a business discussion. It can be faster if you are both entrepreneurs, and you have great chemistry with each other. You need to find out if there is chemistry between you and if you understand the person. You are also building a relationship with the person’s family and friends.

Who influenced you to become an entrepreneur?
Some of my friends have encouraged me to become my “own boss”.

What view does the government have on entrepreneurship?
The government actually encourages entrepreneurships these days. A year ago they introduced a new policy to encourage young people to start their own business. Today fresh graduates don’t need to set aside start-up capital for registration of a firm, and can get a business licenses more easily. Today everybody wants to become their “own boss” in China, says Yongyan and laughs.

What else does the government encourage today?
They encourage spending. When the American market consumption of imported Chinese products decreased in 2009 due to the international financial crisis, many Chinese manufacturers was on its way to go bankrupt. The Chinese government needed to enlarge the domestic market. The government decided on a new policy to create stability in the country’s finances; they encourage spending, especially on cars and electronic equipment. The new car policy encourages consumption for cars, even for people living in the rural areas.

People are also encouraged to buy new electric equipment. If they bring an old product to the store, they can buy a new product at a reduced price.

In some aspects, we have an efficient government. When the government decides on a new policy it could get implemented the next day.

In the speech you gave at the International Women’s day in Stockholm you presented the worries that Chinese women have today. Don’t women and men share the same worries?
Women worry about quality of life, the private economy, since the increases in salary is lower than it used to be, but also about noise, polluted air and tainted food (the scandal about tainted baby milk powder). These areas are both critical for women and men, but women may feel more fear and worried according to the female nature.

What happened after the World Expo 2010 in Shanghai?
The Expo boosted the awareness of environment issues that China shares with the rest of the world. It was a success with 73 million visitors and good for the Shanghai tourism industry, since many visitors travelled from abroad. It was also good for the Chinese people that don’t have the opportunity to travel abroad.

You were asked to evaluate the Swedish pavilion from a Chinese point of view.
Yes I did. The pavilion with the theme “Spirit of Innovation” had a strong focus on sustainability issues, but from the Chinese point of view the pavilion was still a bit too modest, too low-key, in promoting Sweden. Chinese people also expect a reason to visit a pavilion, something eye-catching such as Denmark’s authentic Little Mermaid statue, France’s masterpiece paintings from Musée d’Orsay, or Spain’s flamenco dancers.

What is important when considering social and cultural codes when doing business in China?
There are large differences between Chinese and Swedish value settings. Cultural differences exist in all aspects, from the business card ceremony, to making promises and the contract process.

Tell me about your media consumption.
I watch news, financial and lifestyle programs on the public service channel, CCTV. There are about 100 TV-channels in China but I only watch 2-3 different channels. I read mostly via internet, and some printed design, fashion and lifestyle magazines.

I use internet for information and communication. BBS is popular in China but I don’t use it myself. I use Chinese QQ and MSN chat, but I don’t use Skype that much unless it’s for international communication.

Facebook, Twitter and Youtube are closed down by the government, but there is a Chinese Facebook called Kaixin and a lot of Chinese twitters called Weibo.

Young guys are playing a lot of games on the Internet and there is a lot of product placement in the games. The car industry is especially using the brand in a smart way for new sport models.

What is driving you?
My curiosity. I have not seen my full potential yet. I am curious about myself. I’m in a learning industry which makes me happy everyday.

Why do Chinese people work so hard?
It’s more like a social phenomenon or habit, and remember, we do not have a promising welfare system.

Would you consider yourself adaptable?
Yes, as a Chinese I am flexible and easily adapt to new situations and new environments. I tend to melt in.

After the nine months you spent in Stockholm during 2008, do you feel you changed?
I feel I change every day, and yes, the stay in Stockholm was part of my changes in life.

Keep an eye on this energetic, exciting and inspirational woman!

Carl Waldekranz på Hötorget i Stockholm.

Sun, 01 May 2011 16:59:00 +0200

Carl Waldekranz på Hötorget i Stockholm.

Carl Waldekranz

Sun, 01 May 2011 16:52:00 +0200

Ung entreprenör inom digital affärsutveckling som brinner för att samla människor kring en idé och därefter genomföra den tillsammans.

Vilken utmaning står du inför just nu?
Jag och min kollega Kaj Drobin lämnar Identity Works och startar vårt nya bolag Tictail tillsammans med Birk Nilson från Stardoll i dagarna. Detta är mitt dream team. Min tid på Identity Works har varit en bra resa. Jag har lärt mig mycket, har bland annat arbetat för Bambuser, Pocketshop, Spotify och TV4. Det har också varit häftigt att som kreativt ansvarig för den digitala enheten arbeta med hela byrån och den kreativa processen.

Varför vill du starta ett bolag igen?
Det uppstod ur lusten att lämna konsultbranschen och skapa något helt eget där jag tillsammans med Kaj och Birk äger ansvaret och kan driva detta långsiktigt. Vi tyckte vi arbetade och lade ner massor av energi och engagemang, dag och natt, och ville istället använda den tiden för att bygga något eget.

Vad är Tictail?
Tictail är en helt ny typ av e-handelsplattform som ska göra det lika lätt att starta en webbshop som det är att starta en blogg. Tjänsten kommer att ge företagen möjlighet att använda sina kontakter i sociala medier för att marknadsföra sin butik och öka sin försäljning. Om de inte tjänar pengar så ska inte vi göra det heller, därför tar vi inga fasta månadsavgifter utan istället en procent vid transaktionstillfället.

Detta kommer att göra oss fokuserade på vårt uppdrag, att skapa och utveckla en tjänst som hjälper till att sälja online. Vi kommer att utvecklar tjänsten tillsammans med flera pilotkunder och har bland annat etablerat samarbete med en vintgagebutik, återvinningsbara solglasögon, smycken, porslin, parfym och ett litet svenskt modemärke innan vi släpper Tictail fritt senare under året.

E-commerce är ett extremt konkurrensutsatt område, så för oss är utmaningen att lyckas kommunicera att vi är bäst och att konkretisera vad som är unikt med Tictail och förmedlar detta på ett bra sätt.

Varför namnet Tictail?
Tic kommer av boutic och tail från longtail och vi bestämde tidigt att vi ville att plattformen ska lanseras internationellt. Att hitta en bra .com-adress är svårt. Vi hade många namnförslag men vi är nöjda med tictail.com.

Varför valde ni att satsa på just e-handel?
Vi hade beslutat oss för att bygga en konsumentinriktad webbtjänst. Vi gjorde en grundlig genomlysning av flera branscher och kollade alltifrån dating, kalendrar, foto sharing med fler, men vi kom fram till att vi ville in i en bransch med hög trösklar där det fanns en stor skillnad att göra för användarupplevelsen och insåg tillslut att den bransch som vi eftersökte låg mitt framför våra ögon. Nämligen e-commerce.

Det har inte hänt så mycket inom e-handel. Av de femton största internationella e-handelsföretag startades fjorton av dessa före 1999. Men bland de femton största internationella webbplatserna har har mer än hälften av dem startats de senaste åren. Utvecklingen har skett långsammare inom e-handel. Branschen har många regler och trösklar. Men vi har en helt annan bakgrund. Vi kommer att se på samma problem på ett nytt sätt, mycket av det handlar om att bara skala bort.

Vi beundrar bloggverktyget tumblr.com och ställde oss frågan hur det skulle vara att ”tumblrifiera” e-handel. Tumblr har kopplingar till sociala media och man kan välja mellan ett hundratal olika designer i olika prisklasser.

Vad ser du för trender inom e-handel
Det finns några trender just nu som bygger på vad branschmedia skriver om och var det finns investeringskapital:

• Mobilt, där appar för smartphones har stor tillväxt.
• Sociala köpupplevelser via positioneringstjänster där det digitala och fysiska möts, exempelvis Foursquare, Gowalla, Facebook Places och Groupon. Där får man erbjudande från butiker, snabbmatskedjor, kaféer, hotell etc.

Har du något mindset?
Ja, Business Imagination & Design Intelligence. Det innebär mötet mellan kreativitet och intelligens. Den kreativa processen behöver en metodik, likaså behöver affärsutveckling kreativitet. Intelligens och kreativitet måste leva i växelverkan.

Varför behöver den kreativa processen en metodik?
Att arbeta metodiskt i kreativa processer innebär att slippa den ångest det innebär att gå och vänta på att en idé ska dyka upp eller att bara slänga ur sig en idé och testa om den fungerar. Att jobba metodiskt är ett sätt att göra sig oberoende och att aktivt arbeta med idéutveckling. För mig har det varit jätteskönt att ta kontrollen över min kreativitet. Detta har gjort mig bättre och mer effektiv som kreativ ledare. Jag anser att alla på en byrå bör vara kreatörer. Detta är en filosofi vi drivit igenom inom Identity Works som vi också tar med oss till Tictail.

Hur ser du på entreprenörskap?
För mig är entreprenörskap frihet och ger mig möjligheten att driva igenom mina idéer.

Vad driver dig?
Jag vet inte riktigt. Jag har alltid varit en projektinriktad person. Det började redan i gymnasiet. Jag arrangerade fester och resor för kompisar. Kan hända att detta var ett sätt för mig att hitta en plats bland vänner och att skapa ett sammanhang. Jag får en kick av att få en idé och därefter genomföra den. För att få samma kick idag krävs det större projekt. Jag är otroligt tävlingsinriktad i jobbet. Vill vinna helt enkelt. Jag är envis och är helt ”hocked” på att jag måste klara det jag åtar mig. Jag behöver uppleva eureka-moment i min vardag.

Varför är det så viktigt att vinna?
Jag drivs inte av pengar. Jag drivs av att utvecklas. Tictail är en investering i mig själv.

Vad drömmer du om?
Jag skulle vilja att Tictail utvecklades till en inkubator för de startups som använder plattformen. Där kan vi bidra med kunskap och kapital. Att vi kan hjälpa små företag med ett ytterligare steg på vägen. Att hitta nya områden att växa tillsammans med startups är nog min dröm.

Har du några förebilder?
Ja, jag har flera förebilder. Bland annat Bjarne Otterdahl på Identity Works, men min största inspiration i min vardag är Kaj. Man skulle kunna tro att vi som team är ganska konforma eftersom vi har jobbat tillsammans i flera år, men det är snarare tvärt om, jag lär mig nya grejer hela tiden av honom. Han bidrar med perspektiv som jag inte har. Walter Naeslund är också en sådan person. Jag imponeras av hans envishet att genomföra sin idé och vision av sin byrå Honesty. Jack Dorsey grundare till Twitter och Square är också en sådan förebild samt designföretaget Ideo är en inspirationskälla när det gäller deras kreativa processer.

Hur ser du på transparens?
Jag upplever mig som en transparent person men jag har väl ingen riktigt utvecklad strategi för mitt personliga varumärke. Jag tror exempelvis att det är bra att dela med sig av sina idéer. En idé är man sällan ensam om och det handlar snarare om att kunna genomföra sin idé. Men jag anser att det är en halvsanning att man får tillbaka den tid man lägger ner på att blogga. Det tar tid att skriva ett blogginlägg. Den tiden har jag inte haft på sistone. Men jag kommer att starta en ny blogg nu. Den kommer nog att handla en hel del om resan med Tictail. Vi brukar säga att vi ska inte vara sådana som snackar utan vi är sådana som gör.

Har du någon gång skrivit något som du ångrat i sociala medier?
Ja, i affekt och glädjen över allt som sker just nu skrev jag vid ett tillfälle på Twitter via Tictails konto innan allt var officiellt. Jag tog bort detta senare.

Hur ser du på nätverkande?
Jag är intresserad av människor. Jag är nyfiken och ibland vill veta allt om en person. På sätt och vis är jag ganska kontaktsökande. Ibland kontaktar jag någon som jag tycker är intressant. Det kan vara att jag läst något. Det hela började med att jag mailade till Adrian Ho, vd för Zeus Jones och fick svar. Därefter det har jag kontaktat flera andra personer. Ibland får jag svar, ibland inte. Om de är verksamma i Stockholm så träffar jag dessa personer regelbundet. Men jag är inte mycket för konferensnätverkande, man får inte se folks verkliga jag. De diskussioner som dyker upp är inte intressanta för mig. Har svårt för vissa namnkunniga ”experter” som teoretiserar. Den världen vill jag inte var en del av. Däremot är den årliga Webcamp på Tjärö kul.

Du verkar ta ställning för saker och ting, varför?
Det gör jag nog. Jag har begränsat med tid så det gäller att lägga den på rätt aktiviteter. Ska jag bibehålla en kontakt så ska det vara ett tagande och givande om jag ska ”investera” min tid. Man ska få något tillbaka.

Hur skulle dina vänner beskriva dig?
De skulle antagligen beskriva mig som ambitiös, målinriktad, positiv. De tycker nog att jag jobbar mycket och går in i min egen värld.

Beskriv din bakgrund
Jag kommer från en konstnärsfamilj, med en farfar som var filmprofessor, en far som är skådespelare och en mor som är keramiker. Jag var helt säker på att jag skulle bli akademiker och plugga efter gymnasiet men mitt första jobb var som kock på en segelbåt i två månader, trots att jag varken kunde segla eller laga mat. Där träffade jag en entreprenörsdriven person och när jag mönstrade av hade jag mängder med idéer.

Därefter har jag startat flera projekt och företag: Keyflow som är ett digitalt gästlistsystem. Super Strikers där jag och Kaj hade uppdrag från WeSc, Nokia, Barncancerfonden bland annat. Vi startade Super Strikers utan att ha en helt klar affärsidé. Jag sa till Kaj: Vi ska bli en digital byrå eftersom Farfar inte är bra. Det var en hektisk tid på Super Strikers med galna arbetstider. Jobb åt nattklubbar på nätterna och övriga uppdragsgivare på dagarna. Därefter sålde vi Super Strikers till Identity Works.

Är det viktigt vid digital affärsutveckling att kunna alla delar i ett projekt?
Ja, det ger en stor förståelse om man kan alla delar i hela kedjan från idé, koncept, design, programmering, sökoptimering etc. Man kan välja att se det på samma sätt som Ingmar Bergman, han lärde sig alla steg i produktionen från ljussättning, dekor, regi etc.

Vad är din spjutspets?
Min spets är nog att samla människor kring en idé och genomföra den tillsammans. Detta åstadkommer jag genom den kreativa metodiken som vi arbetar enligt och att visa att alla delar i ett projekt är viktiga.

Vad händer härnäst?
Först en inspirationsresa till Shanghai i april och i maj bär det av till San Francisco för att arbeta, knyta kontakter och en kick-off för Tictail.

Håll koll på denna behagliga, kreativa och inspirerande kille!